En eftermiddag i Jakobstad
Ni vet hur man ibland känner sig iakttagen? Hur man ibland är alldeles bombsäker på att någon tittar på en, trots att inte en kotte syns till? Den känslan hade jag när jag parkerade bilen i Jakobstad idag. Efter att ha tittat både till höger och vänster vände jag blicken neråt och märkte att det var en spionkatt som satt gömd bakom lövhögarna på trottoaren och iakttog mig. Hon var diskret, men inte tillräckligt diskret. När hon insåg att hon var upptäckt försökte hon likt en sann ninja smyga sig ner i min väska istället, men det tricket fungerade inte heller. Spionkatten ifråga får nog öva lite på sina spiontalanger ännu.
Orsaken till dagens jakobstadsbesök var dock i huvudsak inte att avslöja spionkatter, utan att Ida-Marie och jag skulle träffas över en kaffe för att strukturera upp morgondagens föreläsning. Det blev en riktig långkaffe som varade i nästan fem timmar (eller ja, själva kaffedrycken varade förstås inte lika länge som vårt planeringsmöte). Och ännu är vi inte helt säkra på vissa detaljer i föreläsningsupplägget.
Det är tur att Urban Life & Coffee har fått in nygamla och superbekväma läderfåtöljer till caféet, för i dem kan man sitta lääänge. Hade jag haft någonstans att ställa fåtöljerna här hemma hade jag helt klart anlitat spionkatten för att hjälpa mig sno hem dem. Man känner sig som värsta superbossen när man sitter i en sådan där maffig läderfåtölj, och så är de ju så himla snygga med perfekt patina dessutom. *drömmer mig bort*