Den bästa Sommarboken
Plötsligt slog det mig - jag har ju glömt att tipsa er om den allra bästa boken som jag läste i sommar. Jag hann läsa allt för få böcker som vanligt, men de få böcker jag läste var istället guld.
Sommarboken är skriven av Tove Jansson, men den handlar inte om muminfamiljen (som man kanske kan tro). Det här är nämligen en av Tove Janssons vuxenböcker, och den handlar i korta drag om tre personer som bor ute på en ö i skärgården. De tre personerna består av barnet Sophia, hennes pappa och hennes farmor. Pappan är inte särskilt närvarande, så i huvudsak handlar boken om Sophia och farmodern som har ett alldeles speciellt vänskapsband till varandra. Som läsare får man förstå att Sophias mamma har dött, och att Sophia därför finner trygghet hos sin farmor.
Det är en tankeväckande bok som bjuder läsaren på många rysningar av välbehag. Språket är så otroligt vackert, beskrivande och poetiskt - precis som i alla Tove Janssons böcker. Det är en lättläst bok om djupa ämnen som går att analysera i all oändlighet. Ålderdom, förändring, kärlek och rädslor... Tove Jansson räds inte att ta sig an svåra ämnen, och hon gör det med bravur. Jag gillar att boken dessutom är skriven i korta kapitel där varje kapitel bildar er sorts fristående novell. Man kan antingen sträckläsa hela boken eller läsa ett kapitel om dagen. Själv var jag tvungen att ta en paus för eftertanke efter varje kapitel, och jag är alldeles säker på att det här är en bok som jag kommer att återkomma till år efter år.
Sommarboken får 5 av 5 stjärnor från Tidstjuven.com.