Det viktigaste i livet

Ida-Marie är min företagspartner och en av mina allra bästa vänner.
 
Idag när Ida-Marie skulle komma hit till Oravais såg jag mig runt i lägenheten och insåg att den såg ut värre än ett bombnedslag efter de senaste veckornas intensiva galajobb. En snabbröjning av det värsta fick duga - Ida-Marie och jag har gjort så mycket tillsammans under årens lopp att jag inte känner att jag behöver städa när hon kommer på besök längre. Det om något är ett tecken på god vänskap.
 
Tänk att hon, en tjej som jag lärde känna via bloggen för x antal år sedan, skulle bli min företagspartner och en av mina allra bästa vänner. Det är helt otroligt. Jag är så rysligt stolt över att ha fått ordna Galan tillsammans med henne ett år till. En mer målmedveten, driven och härlig människa än Ida-Marie finns inte. ♥
 
Vårt fantastiska galateam: Mimmi, Oda, Jenna, Erika och Julia. Utan dem hade det inte blivit någon gala.
 
Den senaste veckan har jag nästan hunnit glömma att jag har en blogg. Att ordna ett stort evenemang är mer tidskrävande än man kanske kunde tro. Först kräver förberedelserna massor av jobb. Vi snackar alltså månader. Det ska mailas, ringas, bokas, ombokas, fixas, diskuteras, transporteras, köras, skrivas och så vidare. Sedan är det alltid någonting som går snett i sista minuten och man hinner fasa för att allt kommer gå åt skogen. Men oftast fixar det sig på ett eller annat sätt.
 
Och så plötsligt är Dagen D där och timmarna flyger iväg i ett huj. Det mesta brukar gå som planerat, men alltid är det något som krånglar eller går lite annorlunda än man tänkt. Till exempel att man själv får stå på scen trots att man hellre ordnar allt runtomkring och överlåter scenframträdandena åt andra. Men så får det också vara. Sedan hinner man inte ens bearbeta allt innan efterarbetet kickar igång. Då ska det faktureras, betalas, redas upp, redovisas, skrivas, fotograferas, mailas och ringas lite till. Och alltid är det något man glömmer. Till sist får man bara be en liten bön om att budgeten ska hålla.
 
Jag är så glad att kompisarna finns där i ur och skur, även när jag inte hinner komma på kafferep på fyra veckor.
 
Det är ett rent under att min fästman, min familj och mina vänner orkat med mig de senaste veckorna, och framför allt den gångna veckan som var något av det intensivaste jag varit med om. Stackars Sputnik-katten var överlycklig igår när han insåg att han inte behövde vara ensam hemma hela dagen för första gången på en vecka. Mikael har jag knappt hunnit prata med varandra på nio dagar och det är allt för länge sedan jag träffade mina kompisar sist.
 
Mamma är min klippa i stormen och svägerskan Sandra är som en storasyster för mig.
 
Mikael är mannen i mitt liv och jag är så glad att han alltid tror på mig och stöttar mig.
 
Sann lycka är att veta att de viktigaste människorna i ens liv alltid finns där och stöttar en, trots att man under vissa perioder i livet inte hinner ägna dem så mycket tid som man skulle vilja. 
#1 - Danielas Dagbok

så fint skrivet! och så sant <3

#2 - Veronica Pettersson

Åååh, vilket underbart inlägg! Hade jag bott närmre hade jag lätt bokat biljett. :3 Låter ju fantastiskt!!

#3 - Sandra Emilia

Vilket härligt inlägg! :)

#4 - CorinneGrönholm

Vilket fint inlägg!
Det du skriver är verkligen så sant!<3

#5 - Ida-Marie

Ååååh Maria! Tappar ord för jag blir så glad!! Du är så fin, och jag är så glad och tacksam för att vi har varandra <3

#6 - Marias Memoarer

Så fint skrivet, och duktiga du! :)

#7 - Emily

Gud så fint skrivet <3 Ni gjorde verkligen ett superjobb med galan !

#8 - Sandra

❤❤❤