Sommarsolstånd i Oravais
Vid midnatt igår satte jag mig i bilen och begav mig ensam ut på midnattsfotografering. Det var både sommarsolstånd och fullmåne inatt, och jag kände att ett sådant tillfälle helt enkelt är för spännande för att man ska våga missa det. Jag begav mot en av mina absoluta favoritplatser här i Oravais - fågeltornet.
Vägen ut till fågeltornet består av en lång och ringlig skogsväg som har sett sina bästa dagar. Det är en sådan där väg där man absolut inte vill möta någon, eftersom det inte finns utrymme för att man ska slippa förbi varandra. När jag hade kört mer än halvvägs längs den steniga och usla skogsvägen inatt mötte jag förstås två bilar som var på väg bort därifrån. Det hade jag inte räknat med, eftersom det ändå var mitt i natten. Det var två mot en, och jag fick snällt backa hela den långa vägen tillbaka ut till riksåttan samtidigt som de två bilarna stressat motade mig. Det kan man kalla precisionsbackning deluxe! När jag till slut var ute vid Pärtstugan där det gick att mötas var jag rejält sur, eftersom det garanterat hade gått både lättare och snabbare ifall de andra två bilarna hade backat den kortare vägen i motsatt riktning.
När jag sedan för andra gången körde längs skogsvägen ut mot vattnet muttrade jag för mig själv över dagens ungdom (ja, det var förstås ett gäng ungdomar som körde de två andra bilarna) som en sann gammal surtant. När skogen sedan öppnade sig och jag kom ut till vattnet var allt agg som bortblåst på en sekund... Det är svårt att beskriva, men det var nästan som att komma ut till en helt annan värld! Den brinnande himlen speglade sig i fjärden, fåglarna skränade på det där typiskt somriga viset och en bit bort gick sex stycken hästar och vadade i vattnet. Jag var tvungen att stå en god stund och bara beundra allting innan jag ens tog ut kameran ur väskan och satte fast den på stativet.
Det här kan man verkligen kalla terapi.
Jag blev så uppslukad att jag knappt brydde mig i de galna myggorna som försökte äta upp mig.
Mot ena hållet brann himlen och mot andra hållet spred fullmånen sitt sken.
Hästarna verkade så rofyllda och ett med naturen på något vis.
Underbara Österbotten! Årets ljusaste natt blev verkligen en natt att minnas.
