Tankar om Making a Murderer
Januari är över och det slog mig nyss att jag har glömt att blogga om månadens absolut mest omtalade dokumentär - Making a Murderer. Mikael och jag såg den i början av januari. Vi blev alldeles fast och såg alla tio avsnitt på under en vecka.
Making a Murderer är en Netflix-dokumentär som handlar om Steven Avery som blev oskyldigt dömd för våldtäkt i mitten av 80-talet och satt 18 år av sitt liv i fängelse innan han frikändes. När han blev frisläppt från fängelset tack vare ny DNA-bevisning tog det inte länge innan han blev huvudmisstänkt för ett annat brott - mordet på fotografen Theresa Halbach. I dokumentären får man följa Steven Averys kamp för rättvisan. Ni måste se dokumentären ifall ni inte redan sett den! Den är extremt fängslande (hehe, fyndigt Maria) och fascinerande.
Ni kan nu sluta läsa ifall ni inte ännu sett dokumentären, men planerar att göra det. Följande text innehåller spoilers.
Dokumentären är oerhört välgjord. Jag tyckte så oerhört synd om Brendan Dassey när poliserna använde sina knäppa förhörstekniker på honom för att få honom att erkänna (hur kan det ens vara lagligt att göra så mot en 16-åring, eller någon människa alls för den delen!?), och jag tyckte att Steven Avery var orättvist behandlad av rättssamhället från början till slut. Ska man inte anta att en person är oskyldig tills motsatsen bevisas, eller?
Efter att ha sett alla de tio avsnitten lämnade jag med en ganska tom känsla. Det känns som att man egentligen inte fått veta vad som är sant och vad som är falskt, eftersom dokumentären hela tiden är vinklad ur Steven Averys perspektiv men han i slutet ändå blir dömd till livstids fängelse för mordet på Theresa Halbach. Hur kunde han bli dömd när det var så tydligt för oss tittare att han var oskyldig? Och stackars Brendan Dassey, hur kunde de sätta honom i fängelse med så usla bevismaterial och otillförlitliga erkännanden?
Jag är fascinerad, och upprörd, över att myndigheter och poliser kan vara så korrupta som de framställs i Making a Murderer. Om vi inte ens kan lita på poliser, vem kan vi då lita på? Den där bilnyckeln i Stevens sovrum till exempel, någon måste ju uppenbarligen ha planterat den för att stärka bevisningen mot honom... En nyckel kan inte dyka upp av sig själv på det viset. Jag hoppas och tror att det inte kan gå till så här i Finland.
Samtidigt som jag tycker synd om både Steven och Brendan så tror jag att vi tittare helt enkelt fick se en beskärd del av sanningen. Vi fick följa allting från försvarets perspektiv, men hade det inte varit intressant att få inslag från åklagarnas sida också? Kan man ens kalla det för dokumentär när den är så pass vinklad? Jag kanske är blåögd som fortfarande tror att rättssystemet inte kan göra ett så kapitalt fel att de sätter en oskyldig man i fängelse två gånger, så jag tror faktiskt att Steven kan vara skyldig till mordet på Theresa.
Men oavsett vad som är sanningen så är det ju i alla fall helt sjukt att man kan få en tio timmar lång dokumentär som i huvudsak består av suddigt bildmaterial från en rättssal att bli så här spännande. Det här är kanske tidernas mest spännande dokumentär.
Hur tänker ni andra som sett Making a Murderer?
