Feminism är mänskliga rättigheter
På frågan om jag är feminist svarar jag alltid ett klart och tydligt JA. Jag tycker att män och kvinnor ska ha samma rättigheter i samhället och få lika lön för lika arbete - allt annat är orättvist. Jag försöker vara uppmärksam på att inte föra vidare stereotypier och könsnormer och jag är alltid den där "tråkiga tjejen" som inte skrattar åt sexistiska, homofobiska och rasistiska skämt i kafferummet utan istället svarar med en besviken och arg blick och till och med ett motargument om jag känner att det behövs. Jag är snart nyutbildad speciallärare och har läst kurser i normkritisk och feministisk pedagogik för att inte fastna i invanda mönster i mitt framtida arbete med barn och unga.
Det finns de som tycker att feminismen inte behövs här i Finland, eftersom vi redan kommit en bra bit i arbetet mot ett jämställt och jämlikt samhälle. Men faktum är att vi fortfarande har en lång väg kvar att gå. Kvinnans euro är fortfarande bara 80 cent av mannens euro och det är fortfarande männen som sitter på majoriteten av styrelseplatserna i samhället.
Igår var så gott som hela Akademisalen i Åbo Akademi fullsatt när journalisten, författaren, bloggaren och poddaren Peppe Öhman gästade Vasa för att prata om just feminism i två timmar. Det tycker jag är ett tydligt tecken på att folk faktiskt har insett vikten av feminism i dagens hårda samhällsklimat.
Under föreläsningen tog Peppe upp egna erfarenheter och sådant hon insett längs vägen till den punkt där hon står idag. Peppe bor nu i Kalifornien i USA och har nyligen gett ut boken Livet & patriarkatet, så vi fick ta del av en del jämförelser mellan den nordiska feminismen och den amerikanska. Enligt Peppe ligger jämställdheten i USA nästan tio år efter oss här i Finland - ganska hisnande!
Halva kvällen bestod dessutom av en paneldebatt. Föreläsningen ordnades i samband med Vasabladets 160-årsjubileum, och jag tycker att det var ett så fint inititiv av Vasabladet att ordna en öppen föreläsning med temat feminism.
Publiken hade chans att ställa frågor under kvällen, och det kom upp många intressanta frågeställningar och tankar. Det som jag speciellt tog med mig från kvällen är hur viktigt det är att fortsätta våga vara den där jobbiga typen som ifrågasätter och ryter till när någon behandlas fel. För om vi inte vågar göra det kommer ingenting att förändras.
