2015-09-09 | 14:23:00

Dags för bokrecension

 
Den åttonde september, alltså igår, var det den internationella läskunnighetsdagen. Det är en dag som är instiftad av FN för att uppmärksamma vikten av att kunna läsa. Visste ni att 16% av världens befolkning inte kan läsa eller skriva? Två tredjedelar av de som är icke-läskunniga är kvinnor. Att öka läskunnigheten i världen är superviktigt, främst för att minska fattigdomen och öka jämställdheten. Nu har ju vi turen att bo i en del av världen där läskunnighet och skolgång länge har varit en självklar rättighet, så det är svårt att förstå att det faktiskt finns så många människor här i världen som inte kan läsa.
 
När jag var tonåring var jag en riktig bokmal som slukade alla böcker jag kom över, men på senare år har tiden och inspirationen till att läsa böcker inte varit på topp. Jag hinner inte med mycket annat än kurslitteratur, bloggar och tidningar numera, men under Turkiet-resan läste jag faktiskt två riktiga böcker. Här kommer två stycken minirecensioner - läskunnighetsdagen till ära.
 
 
NOT THAT KIND OF GIRL
av Lena Dunham 2014
 
Det här är en bok som jag länge hade sett fram emot att läsa. Lena Dunham som skrivit boken är skaparen av TV-serien Girls och en av de mest kända feministerna just nu. Boken är självbiografisk och handlar alltså om Dunhams eget liv. Händelser från hennes barndom varvas med anekdoter från de senaste åren. Lena Dunham är 29 år, så många av de händelser och livsvisdomar hon presenter har enormt hög igenkänningsfaktor om man själv är en tjej i åldern 20+. Det är en bok om att bli vuxen och lära sig av livet.
 
Jag hade kanske lite för höga förväntningar på boken, för den föll mig inte helt i smaken. Visst är den rolig och träffsäker, men ibland känns den lite väl osammanhängande och konstig - ja, stundtals nästan lite påhittad och överdriven. Det är en perfekt bok att sträckläsa i en solstol på semestern, men det är något med boken som inte känns helt hundra.
Not that kind of girl får 3 av 5 stjärnor från Tidstjuven.com
 
 
SENT I NOVEMBER
av Tove Jansson 1970
 
Sent i November är en av Tove Janssons böcker om Muminfamiljen. Det är den nionde och sista boken i den kronologiska ordningen, men den första muminboken som jag läst i vuxen ålder. Jag läste den med stor nyfikenhet och en gnutta vuxenanalys. Handlingen i boken utspelar sig vid Muminhuset, men hela muminfamiljen är spårlöst försvunnen. Man får istället följa Filifjonkan, Hemulen, Mymlan, Onkelskruttet, homsan Toft och Snusmumriken när de flyttar in i Muminhuset och försöker komma överens med varandra och lösa sina personliga problem.
 
Boken var väldigt intressant. Den var också väldigt lättläst, så jag sträckläste den på ett par timmar. Ibland var jag tvungen att stanna upp i läsningen och fundera på hur det hade varit att läsa boken för ett barn, för det är ju ingen barnbok egentligen. Alla huvudpersonerna har sina problem och det är en bok fylld av psykologiska processer. Jag kan varmt rekommendera den för alla som vill ha någonting lättläst men ändå intressant och välskrivet att läsa! Själv ska jag absolit ta mig an de åtta andra muminböckerna också.
Sent i november får 5 av 5 stjärnor från Tidstjuven.com. 

Finheter
Christina

Jag läser muminböckerna som vuxen nu och fullkomligt älskar dem. :)

Svar: Härligt! :D Då kanske du kan svara på denna fråga: Löns det att läsa dem i kronologisk ordning, eller kan jag läsa dem lite som jag tycker? Jag började med denna eftersom jag hört att den ska vara bäst, men nu blev jag lite fundersam om jag kanske borde läsa dem i den ordning de är skrivna ändå.
TIDSTJUVEN

2015-09-09 | 15:15:13 | http://finachristinas.com
Karro

Jag har läst 'Pappan och havet' under en litteraturvetenskapskurs och även då gjorde vi djupdykningar i budskap, teman osv. Mycket intressant faktiskt, och ja, det är ju rena rama vuxenböckerna haha! Funderar också på att läsa fler av dem, kanske nästa blir just Sent i november :)

Svar: Låter superintressant! :) Pappan och havet utspelar sig parallellt med handlingen i Sent i november, så den skulle säkert passa bra som näst på tur för din del.
TIDSTJUVEN

2015-09-09 | 18:56:14 | http://kjld.blogspot.com
Sandra

Var har du köpt muminböckerna? :)

Svar: Från cdon.com. :) En grej att tänka på om du vill börja samla på muminböckerna är att komma ihåg att kolla upp vilken upplaga de är. De ser lite olika ut beroende på upplaga, och det kan ju vara snyggt om alla kommer från samma "serie" om man vill ha dem bredvid varandra i bokhyllan.
TIDSTJUVEN

2015-09-09 | 19:22:33
Maria

jag läste också massa böcker som barn och tonåring, kunde ibland sluka en hel bok på bara en dag, och har varit med i olika bokklubbar! Men som studerande orkar jag knappt alls öppna en bok om jag inte måste.. Tror det kommer ta ett tag även efter att jag slutat studera innan jag hittar tillbaka intresset för att läsa böcker. Läser mest bloggar och artiklar på nätet just nu :)

Svar: Det är rent av hemskt vad studierna gör för ens läsintresse... Jag hoppas att läslusten återvänder när man har studerat klart. :)
TIDSTJUVEN

2015-09-10 | 00:07:46 | http://www.marvelicious.blogg.se
Yvonne

Jag började också läsa om Muminböckerna som vuxen, för ett år sen. Men jag kom av mig. Hursomhelst, visst ser man på dem på ett helt annat vis som vuxen. Jag läste bl.a. Pappan och havet. Jag minns att jag inte gillade den när jag var barn, jag tyckte inte om det där dystra och melankoliska draget som är återkommande i flera av Tove Janssons böcker. Nu tänkte jag mera på den äktenskapliga relationen mellan Muminpappan och Muminmamman, och blev nästan arg på mamman och familjen som smörade så för pappan för att han skulle börja må bättre... nå, det är kanske så att min familj har smörat för mig under min burnout-tid, så vem är jag att ifrågasätta... Men det var alltså väldigt intressant läsning!

2015-09-11 | 09:50:32 | http://ynasman.wordpress.com
Kommentera:
Kom ihåg mig?