Den besynnerliga händelsen med hunden om natten
Igår gick jag på teater tillsammans med mina fina och kloka klasskompisar Ida, Emelie, Lotta och Anna. Som speciallärarstuderande kände vi att det helt enkelt var ett måste att se pjäsen Den besynnerliga händelsen med hunden om natten på Wasa Teater. Jag hade bara läst bra recensioner om uppsättningen så jag hade synnerligen höga förväntningar.
Föreställningen är baserad på boken med samma namn, skriven av Mark Haddon. Historien handlar om femtonårige Christopher som en natt hittar sin grannes hund död på gräsmattan. Christopher bestämmer sig för att utreda mordet och under tiden som han försöker hitta mördaren så gräver han också fram en hel del familjehemligheter.
Huvudpersonen Christopher har en autismspektrumstörning (förmodligen Aspergers syndrom, även om det inte finns någon sådan diagnos längre). En autismspektrumstörning innebär ofta att man har svårigheter med socialt samspel, kommunikation och föreställningsförmåga. Under pausen efter den första akten diskuterade vi att pjäsen är bra och skådespelarna otroligt skickliga, men att huvudpersonen tyvärr är väldigt stereotyp. Christopher är ett matematiskt geni som har en stor fascination för rymden, älskar tåg och rabblar primtal, men har en oförmåga att förstå sig på andra människor. Har vi inte sett en sådan framställning hundra gånger tidigare? Stereotypierna går liksom till överdrift och det är någonting med pjäsen som inte känns helt hundra och lämnar en bitter eftersmak. Jag hade velat se någonting nytt. Någonting som visar på variationen bland människor och att en funktionsnedsättning kan ta miljoner olika uttryck.
Om man bortser från stereotypierna i handlingen så är själva pjäsen otroligt välgjord. Scenografin är enkel men snygg. Skådespelarna är skickliga. Det är en pjäs som ökar ens förståelse för hur påfrestande föräldrarollen faktiskt är och hur allting blir ännu jobbigare när man har ett barn som inte är som "alla andra". Det är en pjäs om att vara annorlunda och en pjäs om att förlåta. Den andra akten var bättre än den första, men trots allt så nådde teateruppsättningen ändå inte upp till mina förväntningar. Det blev platt fall. Men om ni gillar teater tycker jag att ni för all del ska se Den besynnerliga händelsen med hunden om natten. Den spelas ännu två helger till.
Se den med öppet sinne och utan förväntningar!