Den besynnerliga händelsen med hunden om natten

 
Igår gick jag på teater tillsammans med mina fina och kloka klasskompisar Ida, Emelie, Lotta och Anna. Som speciallärarstuderande kände vi att det helt enkelt var ett måste att se pjäsen Den besynnerliga händelsen med hunden om nattenWasa Teater. Jag hade bara läst bra recensioner om uppsättningen så jag hade synnerligen höga förväntningar.
 
 
Föreställningen  är baserad på boken med samma namn, skriven av Mark Haddon. Historien handlar om femtonårige Christopher som en natt hittar sin grannes hund död på gräsmattan. Christopher bestämmer sig för att utreda mordet och under tiden som han försöker hitta mördaren så gräver han också fram en hel del familjehemligheter.
 
Huvudpersonen Christopher har en autismspektrumstörning (förmodligen Aspergers syndrom, även om det inte finns någon sådan diagnos längre). En autismspektrumstörning innebär ofta att man har svårigheter med socialt samspel, kommunikation och föreställningsförmåga. Under pausen efter den första akten diskuterade vi att pjäsen är bra och skådespelarna otroligt skickliga, men att huvudpersonen tyvärr är väldigt stereotyp. Christopher är ett matematiskt geni som har en stor fascination för rymden, älskar tåg och rabblar primtal, men har en oförmåga att förstå sig på andra människor. Har vi inte sett en sådan framställning hundra gånger tidigare? Stereotypierna går liksom till överdrift och det är någonting med pjäsen som inte känns helt hundra och lämnar en bitter eftersmak. Jag hade velat se någonting nytt. Någonting som visar på variationen bland människor och att en funktionsnedsättning kan ta miljoner olika uttryck.
 
Om man bortser från stereotypierna i handlingen så är själva pjäsen otroligt välgjord. Scenografin är enkel men snygg. Skådespelarna är skickliga. Det är en pjäs som ökar ens förståelse för hur påfrestande föräldrarollen faktiskt är och hur allting blir ännu jobbigare när man har ett barn som inte är som "alla andra". Det är en pjäs om att vara annorlunda och en pjäs om att förlåta. Den andra akten var bättre än den första, men trots allt så nådde teateruppsättningen ändå inte upp till mina förväntningar. Det blev platt fall. Men om ni gillar teater tycker jag att ni för all del ska se Den besynnerliga händelsen med hunden om natten. Den spelas ännu två helger till.
 
Se den med öppet sinne och utan förväntningar!
#1 - Christina

Jag kan mycket väl tänka mig att de (vi) som har en del kunskap om autismspektrumstörning upplever pjäsen som stereotyp, precis som du skriver. Samtidigt hoppas jag att många som inte har samma kunskap ser pjäsen för att få en större förståelse. Nå, nu utgår de ju från en bok så då blir det väl tyvärr så. Men jo, sevärd är den!

Svar: Du har rätt, det här är helt klart en sevärd pjäs för dem som inte har någon erfarenhet inom ämnet men behöver bredda sin förståelse. Och det är viktigt att den här tematiken får synlighet också på teaterscenen! Wasa Teaters skådespelare är verkligen skickliga, så jag är säker på att de har gjort det bästa de kan av manuset. :) Jag hade helt enkelt för höga förväntningar efter att ha läst alla recensioner som höjt pjäsen till skyarna.
TIDSTJUVEN

#2 - Cassandra Haraldsson

Har läst boken och tycker att den är ganska bra :)

Svar: Kul att höra! :) Jag blev också sugen på att läsa boken. Jag kan tänka mig att det är mycket av handlingen och detaljerna som faller bort när en hel bok ska komprimeras till en teateruppsättning.
TIDSTJUVEN