Det ofattbara
Bara ett fåtal skoldagar kvar, och sedan hade ännu ett läsår kommit till ända. Sista läsåret i högstadiet. En ung människas liv ska inte ta slut då. En ung människa borde ha många fina somrar kvar att uppleva och många långa år kvar att leva. Igår kväll hände en ofattbart tragisk olycka här i Oravais och en stor sorg drar nu över hela nejden. Allt kommer så nära. Det kunde lika gärna ha varit någon av mina kompisars syskon. Det kunde ha varit min egen bror.
Vi lever i en så grym och orättvis värld. En värld där unga, oskyldiga människor med hela livet framför sina fötter plötsligt rycks bort. Mina tankar går till pojkens familj och hans vänner. Alla de vars liv fortsätter, även om världen nu stannat upp. Alla de vars liv måste fortsätta, även om inget någonsin blir som förut. Jag hoppas att de får det stöd och den hjälp de behöver för att kunna ta sig igenom detta ofattbara, orättvisa och fruktansvärda. Jag hoppas att de på något vis finner kraft. ♥
Livet är en skör tråd. Vi måste ta vara på oss själva och varandra, innan det är för sent.
Gråt och kramas. Och framför allt - prata. Prata om döden, prata om livet. Prata.