Om att växa upp
Den elfte januari är en kalasdag. Det är nämligen lillebrorsans födelsedag. Idag fyller han inget mindre än sjutton år och det var kalas hemma i byn. Tänk att den lilla plutten till lillebror (okej, han är längre än mig, går i gymnasiet och är inte särskilt liten längre) blir myndig och får ta körkort om prick ett år. Det är helt galet hur snabbt tiden går! Jag som tycker att jag själv nyss var sjutton år, men tydligen är det fem år sedan...
Ju äldre man blir, desto mer tror jag att man uppskattar sina syskon. Jag är så innerligt tacksam för att få ha två bröder i mitt liv. Två riktiga klippor. Inte för att jag inte uppskattade dem när jag var liten också, men då såg man ju varandra mest som lekkamrater, partners-in-crime och irritationsmoment. Idag tror jag att vi alla tre ser på varandra med stolthet och tacksamhet. Stolthet för att vi växt upp tillsammans och blivit rätt så vettiga individer (bra jobbat, mamma och pappa!) och tacksamhet för att vi delar samma bakgrund. Vi träffas inte varje dag längre, knappt ens varje vecka, men vi vet ändå precis var vi har varandra och att vi alltid kan lita på varandra. Det är stort.
Grattis på födelsedagen Micki! ♥
Jag är stolt över att vara din syster.