Livet är här och nu
Stundtals är det väldigt jobbigt och lite kaosartat att vara heltidsstuderande inom ett ämne, jobba inom en helt annan bransch vid sidan om, ha en hobby som inte har någonting gemensamt med de två förstnämnda och vara i startgroparna med ett företag inom ett fjärde område. Det hade varit så himla mycket enklare att kombinera dessa fyra om de hade lite fler gemensamma nämnare, men samtidigt är det också enormt spännande och givande att de är så olika. Man får det bästa av allt. Och så måste man lära sig att acceptera att man bara kan vara på ett ställe åt gången. Att man bara kan ta itu med en sak i taget. Att man är mänsklig.
Idag har jag en ledig dag för första gången på cirka sju år, men kalendern är förstås ändå helt fullklottrad med to-do-listor. Jag ska fixa undan hemtenter, skriva på en praktikrapport, planera lektioner, städa, jobba lite med kanden, fixa företagsgrejer och boka möten. Sedan är det jobb som gäller resten av helgen.
Men vet ni, solen har börjat titta fram i Vasa nu! Säkert tittar den fram genom molntäcket på andra ställen här i världen också, men det är ju i Vasa jag hänger under dygnets ljusa timmar och solen ger mig så mycket energi även om jag oftast bara får beundra den genom ett fönster. Det känns som att vi går mot vår, vilket betyder att det är tillåtet att äta fastlagsbullar med sylt och köpa brandgula tulpaner.
Men ja, innan våren är här på riktigt får man hitta livlinor förstås. Den bästa livlinan av dem alla stavas k-a-f-f-e. Den näst bästa är ett läppbalsam som räddar vintertorra läppar som bara spricker.
Och så kan man införa egna temadagar för att pigga upp vardagen. I onsdags bestämde Linda och jag att det var en kattdag. Kattdagen till ära hade jag frassklänning och Linda hade världens finaste tygpåse med kattmotiv. Åbo Akademi tycker tydligen inte att man behöver ha några temadagar på universitetsnivå, men jag håller inte riktigt med. Temadagar är ju världens bästa grej och nästa vecka tycker jag att vi kan ha en till. Någon som hänger på?
Det är tur att de där fridfulla stunderna också infaller mellan varven. "Stunder av djupaste frid" möts man av när man parkerar bilen på Academills parkeringsplats på morgnarna. Lite paradoxalt kanske. Jag vet inte vad som är den ursprungliga tanken med den där texten, men jag tycker att den är så fin på något vis. Tankeväckande.
Ha en fin fredag, kära ni! ♥
