I november släpptes biljetterna till mars-föreställningarna av KAJ: Pjäs elo pjas - De e frågan på Wasa Teater. Jag klickade snabbt som attan hem fem stycken biljetter och väntade sedan tålmodigt i fyra månader. Det sägs ju att den som väntar på något gott aldrig väntar för länge... Igår var äntligen dagen kommen och jag slog följe med bröder, pojkvän och svägerska till Vasa.
Vi bänkade oss på rad nummer fyra och spänningen i publiken var oliiidlig innan Vörå-killarna klev upp på scenen. Ingen visste riktigt vad det var vi väntade på ens, för
hur skulle
den där typiska KAJ-showen egentligen te sig på Wasa Teaters stora scen?
Sedan drog showen igång och ingen blev besviken. Det var det ena fenomenala skämtet efter det andra. Klockrena låtar som avlöste varandra och sjukligt roliga mellansnack. Skrattmusklerna fick verkligen jobba på högvarv hela kvällen och för det mesta satt man nästan dubbelvikt av skratt.
Kort sagt så var det en show som innehöll allt det där som är kännspakt för KAJs österbottniska humor, fast tio gånger häftigare och mera fartfyllt än man någonsin sett det tidigare! De hade dessutom passat på att utnyttja det faktum att de befann sig på en professionell teaterscen och använt både ljus- och ljudeffekter på bästa vis - utan att det för den skull blev varken överdrivet eller onaturligt. Det var en tvättäkta KAJ-show helt enkelt och jag skulle lätt kunna se den både en och två gånger till.
Superbra jobbat, Kevin, Axel och Jakob!
(Vörå är stoltare än stoltast över er.)