RockOff-måndag: Takida
Dags för lite RockOff-blogg. Jag har huuur mycket som helst att berätta för er om dessa fyra dagar som var de roligaste på hela sommaren och så att ni inte ska behöva vänta till hösten så är det väl bäst att vi börjar. För enkelhetens skull tar vi det i kronologisk ordning och börjar med dag ett, det vill säga måndag. Vi hade tredagarspass och var där från måndag till onsdag.
Första dagen spelade min absoluta festivalfavorit: tAKiDA! Oj, som jag hade längtat efter att få höra detta gåshudsbringande rockband. So what att killarna börjar bli lite ur tiden, har man gillat ett band i väldans många år så slutar man helt enkelt aldrig gilla dem.
Jag såg förstås mest fram emot de smörigaste låtarna. To Have And To Hold, Curly Sue och You Learn. Och till all lycka så spelade de mina tre favoritlåtar på rad (allt annat hade väl varit katastrof!). Och vet ni, det finns inget som är bättre än att få stå och kramas och skriksjunga till Takidas hångelvänliga softrocklåtar mitt i en festivalpublik. INGET! Åh.
Takida var lätt bäst på hela festivalen om ni frågar mig. De spelade alla sina bästa låtar och sångaren Robert Pettersson är gåshuds-fantastisk live. Vilken röst! Om man ska ge dem ett minus (vilket de egentligen inte förtjänar, så vi kan säga att det är ett transparent minus) så är det för att extranumren enbart bestod av asgrym upptempo-rock. Hallå, det kan väl inte vara bara jag som gillar öronslicklåtarna mest och hade velat höra fler såna? Hehe.
Efter Takida var det Dregens tur på scenen. Jag hade inte den blekaste aning om vem Dregen var (googlade nyss att han tydligen är gitarrist i Backyard Babies och Michael Monroe.). Sorry alla Dregen-fans, men musiken föll mig inte det minsta i smaken. Tacka vet jag Takida. Mera Takida till folket! Wohoo.
P.S. Om ni undrar vad det är för filur som kikar fram i nederkanten på sista bilden så är det bara Frank som leker linslus. Inget värre än så.
