Julfest och en gammal hederlig Ollistisdag

I höst har jag varit extremt oaktiv i studielivet. Jag har inte gått på en enda sitz och antalet Ollistisdagar är likaså noll. Men igår var det dags för vår ämnesförening SPIrres årliga julfest och det är en tradition som man helt enkelt inte får missa om man är speciallärarstuderande - inte ens fast man blivit en liten minipensionär i studielivet. Årets julfesttema var Jul på Gran Canaria och förstaårseleverna, bland andra Sandra och Paulina, hade ordnat riktigt fint med program, mat, underhållning och ringlekar (till och med en polonäs blev det!). Ettorna verkar vara ett riktigt härligt gäng i år. Men det allra bästa med julfesten var förstås att vi var ett rätt stort gäng fjärdeårsstuderande som var där. Det är så sällan man träffar hela klassen nuförtiden, för alla har liksom sina egna liv, så det kändes väldigt speciellt att få festa tillsammans som förr i tiden och se att sammanhållningen i vår klass fortfarande är på topp.

 

Efter julfesten styrde vi stegen mot Ollis. Fyller två av ens allra bästa vänner år - Angelica före tolvslaget och Sofie efter - är en gammal hederlig Ollistisdag obligatorisk. Det blev alltså en helkväll tillsammans med härliga klasskompisar, bästa vännerna och annat bra folk som råkade befinna sig på dansgolvet, komplett med allsång till Taylor Swift och oändligt med kramar ända till stängningsdags. Bättre kunde man faktiskt inte ha det en tisdagkväll. Eller jo, det blev faktiskt ännu lite bättre. Jag sprang på en av mina grannar i vimlet (vad är oddsen?) och plötsligt hade jag skjuts hem och fick somna bredvid sambon i Oravais istället för på en soffa i Vasa. Gårkvällen var helt klart lite för bra för att vara sann och jag konstaterade än en gång att vänskap är det finaste som finns.