Bland palmer och mångmiljonärer
Vad passar väl bättre en grå novemberdag som denna än en liten tillbakablick till sommarens roligaste upptåg - en vecka på Franska Rivieran tillsammans med Ida. Vi har visst kommit så långt som till den fjärde dagen i den här lilla följetongen av reseberättelser. Fredagen den 9 augusti: en fredag som verkligen var något långt utöver det vanliga!
Vi inledde fredagen med att gå till tågstationen i Antibes och köpa varsin biljett till Monaco. Enligt de stressade konduktörerna skulle tåget gå om tio minuter, så vi hade helt perfekt timing. Trodde vi. Det visade sig nämligen att det aldrig kom något tåg. Eller visst kom det tåg, men aldrig det tåg som vi skulle åka med. Gång på gång frågade vi de sura konduktörerna som rusade mellan perrongerna om tåget till Monte Carlo skulle komma snart och varje gång svarade de att det skulle komma om 10-20 minuter.
När vi väntat i sisådär fyra timmar i den gassande solen och förbannat allt vad fransk kollektivtrafik heter bestämde vi oss för att strunta i hela Monaco-planen och hänga på stranden resten av dagen istället. Men då, DÅ kom tåget! Förstås.
40 kilometer senare var vi framme i världens nästminsta land - Monaco. Landet för alla miljonärer, snygga Formel 1-förare och skattesmitare. Landet där vägarna är ringliga och omgivningarna mäktiga. Landet där ett paket tamponger kostar 10€.
Alltså åååh, så fint.
Utanför Monte Carlos världsberömda Casino smälte vi in alldeles ypperligt. Filmstjärnor som vi är.
Det var en stekhet dag, så vi bestämde att svindyr glass var det enda rätta valet. Sedan smuttade vi på varsin svindyr espresso utanför Casino. Vi spretade förstås med lillfingren när vi smuttade, för att riktigt smälta in bland societeten.
Vi tittade lite på bilarna som stod parkerade utanför Casinot och planerade hurdana bilar vi ska skaffa sedan när vi är världsberömda och stenrika. Vad tror ni, borde jag byta ut min kära gamla Volvo 740 till en Ferrari kanske?
Förstås var vi tvungna att gå in och spela lite också (och förundras över alla kristallkronor, marmorgolv, marmorväggar och marmortak), men turen var inte på vår sida så några mångmiljonärer blev vi inte den dagen. Förargerligt. Tänk så många tampongpaket vi hade haft råd att köpa om vi blivit miljonärer!
Här skulle man ju kunna bo.
När vi turistat klart i vackra Monte Carlo gick vi till tågstationen med kurrande magar. I Monaco har man nämligen inte råd att äta middag, så vi var tvungna att byta land. Men vart vi åkte är en helt annan historia, så den får ni minsann höra en annan gång... ;)
