Vive Ravel!

 

Dörrarna till den stora salongen i Vasa stadshus stängdes. Allt var knäpptyst och en påtaglig spänning svävade i luften. Plötsligt bröts tystnaden och de skira tonerna av franska symfonier från ett annat århundrade fyllde salongen. Vive Ravel!

 

 

Mitt i publiken satt Ida, Vera, Angelica och jag och drog ner medelåldern på konsertbesökarna rejält (och kände oss mycket vigorösa i sällskapet). Vi hade nämligen beslutat oss för att vidga våra vyer och gå på en riktig konsert igår, vilket minsann inte var något dåligt beslut. Det var både tidlöst och vackert. Vi bestämde redan i pausen att vi absolut måste göra om detta. Nästa konsertbesök blir till hösten, då stadsorkestern enligt rykten kommer att tolka den fantastiska Harry Potter-musiken, vilket man för allt i världen inte får missa.

 

 

Efter att gårkvällens konsert var slut förflyttade vi oss till O'Malleys där det också bjöds på livemusik. Lite modernare sådan dock, i form av jazz. Det blev en alldeles ypperlig, och himla sofistikerad, torsdag.