På tal om träning och soffpotatisar
I början av januari inledde jag en ny era i mitt liv - jag skaffade gymnyckel och slutade därmed vara en sån himla soffpotatis hela tiden. Hela våren gick jag till gymmet minst två gånger i veckan. Jag är oerhört imponerad av min egen prestation och ärligt talat hade jag inte trott att jag skulle klara det. Men bor man bredvid gymmet krävs det inte så värst stor prestation att ta sig dit.
Och visst märks det att såväl konditionen och styrkan som vardagsorken (inte sorken, höhö) och energin har blivit bättre! Både fysiskt och psykiskt mår jag nu så mycket bättre. Till alla andra latmaskar där ute kan jag alltså härmed meddela att det går att ändra på sina vanor. Det krävs bara lite vilja! (Och det kommer från tjejen som hatade gymnastiktimmarna och framför allt löptesten mer än allt annat på denna jord under högstadie- och gymnasietiden.)
Sedan sommarlovet drog igång har det tråkigt nog inte blivit mer än ett par promenader och någon enstaka löprunda för min del, men nu tänkte jag försöka aktivera mig igen. Idag snörade jag på mig löpskorna och ägnade en timme åt att yra runt och utforska alla småvägar och stigar som finns i de lummiga skogarna här i fabriksområdet. Och här finns det minsann goda möjligheter till löprundor! :) Men jag skulle såklart väldans gärna fortsätta med gymträningen också.
