Vad hände med respekten?

12 kommentar(er)
 
Ponera att ni en torsdagseftermiddag sitter på en föreläsning tillsammans med, låtom oss säga, åttio andra människor. Ni sitter där och sörplar på ert kaffe. Det visar sig snart att föreläsningen kanske inte tangerar särskilt mycket som har med er studieinriktning att göra, trots att den hör till en kurs ni går, men att själva ämnet ändå är relevant ur kultursynvinkel. Vad gör ni?
 
Bestämmer ni er för att ni har viktigare saker att göra, tar er väska och går ut? Det gjorde nämligen majoriteten av föreläsningsåhörarna under en föreläsning vi hade idag. Till sist var vi bara en bråkdel som satt kvar i bänkraderna, mestadels folk från min egen klass.
 
Okej, jag förstår de som måste iväg till jobbet eller hem till barn och hund när klockan är över fyra på eftermiddagen, men jag tror knappast att alla hade så viktiga saker på agendan att de inte kunde visa lite respekt gentemot föreläsaren och sitta kvar den sista halvtimmen. Som tur var verkade inte föreläsaren ifråga ta allt för illa upp, men jag tycker ändå att sånt här är oförskämt beteende. Men så var jag väl kanske också en av de få som faktiskt var intresserade av ämnet finlandssvensk film. Men ändå.
 
Vad har hänt med respekten nu för tiden?
#1 - Annika

Sku ja faktist int ha nått som ja sku måsta på så sku ja nog sitta där till slutet, sku skämmas så att gå därifrån utan anledning.

Svar: Jag är likadan, har jag en gång kommit på föreläsningen så sitter jag kvar till slutet om jag inte har någon bra anledning till att göra det motsatta.
TIDSTJUVEN

#2 - Christina

Nej, jag skulle nog ha suttit kvar, går nog inte om jag inte har en riktigt bra anledning. Upplever det väldigt intressant också när åhörare sitter och stickar eller virkar under föreläsningar, det känns i min mening lite respektlöst.

Svar: Att sticka och virka under föreläsningar har jag ingenting emot. Jag brukar själv också göra det ibland. Många människor har lättare att koncentrera sig om de får göra någonting med händerna samtidigt som de lyssnar, vilket man också måste ta i beaktande. Fast om föreläsaren tycker att det är störande att folk stickar kan man ju såklart låta bli. :)
TIDSTJUVEN

#3 - Sara

Oj! Alltså jag tror nog faktiskt att jag skulle ha suttit kvar så det ändå bara handlade om så kort tid. Fastän det inte skulle ha intresserat mig! Beror ju på situationen men... Nä jag förstår dig verkligen!

Svar: Ja, och oftast kan man ju få ut någonting även om det handlar om ett ämne som inte intresserar en.
TIDSTJUVEN

#4 - Dani

Jag sitter nog också alltid kvar... Håller lite med Christina angående stickningen måste jag säga ;) haha.. men samtidigt vet jag ju att vissa måste få göra nåt med händerna samtidigt osv, dock brukar jag reta upp mig på att någon bredvid mig stickar, för att det låter lite (funderar om ja har koncentrationssvårigheter själv också.. haha ;))

Måste erkänna att jag stack tidigare från en föreläsning idag som slutade kl. 19. Pallade inte denna dag helt enkelt. Föreläsningen var helt frivillig så det kändes inte lika hemskt ;)

Svar: Stickningsfenomenet är svårt att undvika på Peffan tror jag ;) Alltid är det någon som har textilslöjd och sitter och stickar halsdukar så det klirrar långa vägar. Men det är bara mysigt :) Och har man så monstruösa dagar att man slutar 19 är det okej att gå lite tidigare. Förra året gick vi till åtta på kvällen flera dagar, och det var nog döden. Som tur var det en riktigt intressant kurs, så på det viset orkade man.
TIDSTJUVEN

#5 - Jean

Beror på om det är jag själv som valt att gå dit eller om jag blivit instruerad att gå dit.
Om jag blivit uppmanad att gå dit och jag märker att det inte är relevant för utbildningen eller intresserar mig personligen så skulle jag nog ta väskan och gå.
Föreläsaren har samma arvode oavsett om det är 1 eller 100 åhörare.
Och vad är bättre, att ha 100st som sitter och leker med telefonen eller 5st som faktiskt är intresserade?

Svar: Fast å andra sidan kan ju de där som sitter och leker med telefonen lyssna väldigt aktivt ändå. Multitasking.
TIDSTJUVEN

#6 - Linda

Jaa'a, jag tyckte också det var respektlöst när alla bara gick iväg, man kan ju tänka sig hur man själv skulle känna sig i föreläsarens ställe. Jag fick själv dåligt samvete när jag var tvungen att åka tidigare för att hinna hem i tid.

Svar: Ja, nog skulle man känna sig lite misslyckad när alla bara går sådär. Fast du hade ju ändå alldeles acceptabel ursäkt som skulle iväg och jobba.
TIDSTJUVEN

#7 - Ellen (alatariel)

Läste det här på din twitter. Och förstår nog inte riktigt hur man kan göra så. :o

Svar: Det förstår inte jag heller.
TIDSTJUVEN

#8 - PJ

Jag håller också med om att man i allmänhet skall ha ett bra skäl för avlägsna sig från en föreläsning. En annan sak är att ämnet inte intresserade. Jag tycker det är illavarslande om unga människor med finlandssvensk bakgrund (de flesta antar jag) inte har större intresse än så för finlandssvensk film. Jag menar att det är ni unga människor som skall föra den finlandssvenska kulturen framåt och vidare som en del av en finlandssvensk framtid. Vad blir kvar om inte studerande ungdom i akademisk utbildning inte ens själva orkar engagera dig?

Heder till dig och din klass som stannade; det finns kanske hopp ändå?

Svar: Jag håller med dig om att det är illavarslande. Vi fick ta del av mycket fakta om biografer i Finland, filmfestivaler, hur många filmer som kommer ut i Finland per år och liknande. Sådant är ju riktigt intressant att veta. Och precis som du säger så är det ju vår generation, och speciellt vi blivande lärare som får ta ansvar för den kommande generationen, som har en viktig roll när det kommer till att värna om kulturen.
TIDSTJUVEN

#9 - Vera

Jag håller med dig. Att stiga upp mitt i en föreläsares mening är inte okej.

Svar: Precis.
TIDSTJUVEN

#10 - Maria

Bra skrivet! Erkänner att jag själv ibland sitter och gör något annat än lyssnar på föreläsningarna om de inte är i min smak, men att gå ut bara för att man inte är intresserad är nog svagt.

Svar: Tack! Dessutom känns det som ett VÄLDIGT stort ställningstagande att gå ut mitt i.
TIDSTJUVEN

#11 - ett ritstift i din rumpa

var med om något liknande ifjol, man skäms faktiskt lite över att vara del av gruppen åhörare när så många helt uppenbart och ogenerat totaldissar föreläsaren...

Svar: Jag är imponerad av de föreläsare som inte tar det personligt.
TIDSTJUVEN

#12 - Jenna

Amen!
Jag skämdes å hela årskursens vägnar då folk en efter en avlägsnade sig. Med tanke på vilket yrke vi studerar till så borde man ju ha en gnutta sunt förnuft i kroppen och kunna sätta sig in i föreläsarens sits... Det kanske är vi själva som står där om några år och hur skulle vi känna om folk bara reste sig upp och gick?

Sen kan jag tycka att det inte var helt OK att lärarna som koordinerar kursen valde att gå mitt under föreläsningen heller (!)

Personligen skulle jag hellre inte gå på en föreläsning överhuvudtaget än resa mig upp halvvägs igenom den och gå.
Och OM jag var tvungen att gå tidigare (pga jobb eller andra tider att passa) så skulle jag berätta det för föreläsaren innan lektionen börjar så att han/hon vet varför jag avlägsnar mig...