Om att studera vidare efter gymnasiet

Jag fick en fråga från Kajsa:

 

 

 

Jag vet precis hur du känner dig Kajsa. Jag var nämligen i exakt samma sits jag också för två år sedan. Gymnasietiden sjöng på sista versen och jag hade inte den blekaste aning om vad jag ville göra med mitt liv. Jag gjorde massa olika tester på nätet för att klura ut vad som skulle kunna passa mig, men blev inte det minsta klokare. Sist och slutligen körde jag på känsla och sökte in till ett par utbildningar som jag tyckte att lät intressanta. Det viktigaste är ändå att man är genuint intresserad av det man studerar, annars funkar det inte alls. Så kom sommaren, inträdesprov och den evighetslånga väntan. Sedan damp antagningsbreven ner i postlådan och efter moget övervägande började jag på speciallärarutbildningen hösten efter att jag tagit studenten. Jag tror att det är bra att börja studera genast efter studenten, för då har man studievanan inne. Men känner man att man vill pausa ett år kan man givetvis ta ett mellanår som man ägnar åt någonting helt annat. Man kan ge sig ut och resa eller jobba ett år.

 

Jag studerar alltså specialpedagogik i Vasa. Som speciallärare får man utöver klasslärarkompetensen (lågstadielärare med andra ord) fördjupad kunskap i specialundervisning. Kort sagt är det alltså undervisning för elever med speciella behov (långt sagt är det sååå mycket mer). Specialpedagogik är verkligen ett intressant ämne, där man får bekanta sig med otroligt mycket. Men det krävs rätt mycket för att man ska orka/hinna med allt, och ibland när orken inte riktigt räcker till undrar jag om jag tagit mig vatten över huvudet och borde ha satsat på någonting annat istället. Just nu har jag en sådan där period då kalendern svämmar över av alla deadlines som ska göras och motivationen ligger på minus.

 

 

Men det där med att studera vidare på en högre nivå är så mycket mer än att bara sitta på föreläsningar och plugga till tenter. Det finns så mycket vid sidan om som gör att man blir motiverad och orkar. Det finns föreningar och klubbar och massa, massa program på kvällarna. Man kan idrotta, lära känna nya människor och välja mellan tiotusen olika evenemang varje vecka om man så vill.

 

Jämfört med gymnasiestudier och yrkesskolestudier är universitetsstudierna mycket friare. Man får välja själv, men man måste också ta ansvar själv. Det är ingen som står och manar på en att man ska göra alla uppgifter och sitta på alla föreläsningar, utan man förväntas ta ansvar för sitt eget arbete. Jag har alltid varit sådan att jag tar allt som det kommer. Jag brukar inte planera särskilt mycket, utan gör saker på känsla istället. Men studerar man på universitetsnivå funkar inte den taktiken längre. Man måste planera, prioritera och pussla om för att få vardagen att gå ihop ibland. Men det funkar alltid på ett eller annat vis. Och man behöver inte ta alla skolarbeten så seriöst. Skulle man göra allt hundraprocentigt skulle man helt klart gå i väggen redan efter en termin. Universits- och högskolelärarna är människor de också och man kan alltid prata med dem.

 

Det allra bästa är att man inte behöver känna att man måste välja rätt på första försöket. Börjar man studera och märker att det inte är någonting för en är det bara att hoppa av och satsa på någonting annat. Det finns garanterat någonting för alla. :)