Life won't wait for you
Med en underbar solnedgång utanför sovrumsfönstret kryper jag ner mellan lakanen, sådär härligt slut som man är efter att ha simmat, ätit tårta och badat bastu. Imorgon och sex dagar framåt blir det jobb igen. Den här efterlängtade lediga dagen har verkligen varit perfekt för att ladda batterierna. Det är bara den där pojken att krama om som saknas nu ikväll.
Det är konstigt det där hur snabbt man vänjer sig vid att träffas så gott som varje dag. Jag kommer att avlida av saknad när jag likt fåglarna lämnar landsbygden och flyger söderut till hösten. När avstånden plötsligt blir dubbelt så långa och det inte längre är närmare att köra till honom istället för hem på kvällen.
