Jakobs dagar fick inte gå obemärkt förbi för min del i år, för jag råkade nämligen ha helgen ledig. Det var alltså bara att sälla sig till en hel busslast Pensalabor och dra till Jakobstad på kvällen.
Malin var glad, för hon köpte sockervadd på torget när vi åskådade självmordsbenägna människor som hoppade bungyjump.
Sedan gick vi en sväng till Skolparken där vi sprang på himla många bekanta människor. Teresa hade fått en snygg keps och var väldigt skate.
Efteråt hann vi bland annat med en sväng till glasskiosken också. Det finns inte mycket som slår mjukglass en (halvkylig) sommarkväll. Speciellt inte när man sitter och lyssnar på
Do får it na samtidigt och är omgiven av världens bästa gäng med vänner.
Under en utekväll i Jakobstad hamnar man såklart till Melody i något skede. Där var
Challo och jag on fire och lyckades dra igång tåget.
Dirlanda började nämligen spelas och som de inbitna gamla Ollisrävar (haha) vi är så kunde vi bara inte se Jeppis missa sin chans att dansa tåget. På något sätt fick vi raden av dansande människor att bli så lång att den sträckte sig runt hela bardisken och dansgolvet. Inte illa.
På morgonkvisten sa vi tack och hej till Jeppisdagarna för i år och åkte nöjda och glada hem för att sova. Det var den helgen.